…känner jag också att jag har varit väldigt produktiv! Har hunnit med en massa saker i värmen (!). 22 grader (plus ) i skuggan och jag vill inte veta hur varmt det har varit i solen. För det första kan jag säga att jag har jobbat hårt på min solbränna på benen eftersom jag och Anders har en tävling om vem som kommer ha brunast ben efter sommaren. Funderar på att fuska och pakta med mamma så att hon smörjer in hans ben med solkräm med flera tusen i solfaktor…

Har såklart varit ute och gått/sprungit min runda som jag har blivit smått förälskad i. Längtar tills imorgon då jag får fara den igen <3 Städade innanmätet på bilen, varit i stallet och mockat, både boxen och hagen och ätit middag med Hanna. Pizza! Nu ikväll var jag och mamma ute och gick en sväng och sedan gick jag och Luva hennes kvällstur så jag känner att jag har vägt upp för pizzaätandet.

Har även pratat med min bror på telefonen och det är som vanligt så roligt att prata med honom. De är ju inte så stora (min bror och hans sambo) så jag undrar om man skulle kunna förpacka dem i en kartong och skicka ner till mig?

Kom på att jag kanske skulle avsluta dagen med att berätta vad jag har gjort idag. Jag vet ju att vissa är intresserade av vad jag håller på med och då är det kanske inte så kul att bara få se massa bilder av blommor och blad och läsa djupa tankar om ingenting Liksom mina inlägg som heter inlägg tänker jag i fortsättningen döpa dessa inlägg till ”idag” eftersom det är så jag har tänkt börja dem. Alltså…

Idag har jag varit väldigt produktiv känns det som. Vaknade sådär lagom tidigt (innan mamma bör sägas så att ni får någon uppfattning vad jag tycker är lagom tidigt ^^) och har hittat en ny runda som jag far på morgonen. Finns bra sträckor att spring på och det är en del backar plus att jag kommer kunna utöka mina springsträckor eftersom. Sen har jag varit på återvinningen med typ alla andra som bor i Stehag. Lustigt att alla ska vara just där jag är för det var ungefär samma sak när jag var och handlade. Sen måste jag klaga lite på kundvagnarna för det var snappt så att jag fick plats med allt jag skulle ha, eller så skulle jag bara handla övermycket… Men jag fick tag på ett nybakt bröd, underbart gott!

Åkte sedan in till Lund för att handla te och choklad och passade även på att shoppa upp mitt presentkort på Indiska. Ett linne och ett par örhängen blev det men jag tänkte fel så jag fick betala mellanskillnad så eventuellt kommer jag lämna tillbaka örhängena. Får se om jag använder dem. Två sorters rooiboste  blev det till mamma men jag tycker att det känns fel att dricka te nu på sommaren så jag har inte hunnit smaka något. Var något lycklig när jag fick välja choklad på chokladbutiken i Lund. Om någon tänker uppvakta mig någon gång kan jag varmt rekommendera en mörk choklad typ 70%, helst utan mjölk också. Mums!

När jag kom hem satte jag mig och räknade matte en stund, det är ju nationella nästa vecka och sedan uppdaterade jag min spotify-lista, igen. Sen har jag väl inte hunnit med så mycket mer än att blogga och kolla runt lite på nätet. Känner att jag har varit så duktig denna helg med att gå och lägga mig i tid så att jag har kommit upp på morgonen. Kan verkligen säga att jag är morgonmänniska då jag blir trött vid nio och måste tvinga mig att vara upp lite längre, jag är ju trots allt tonåring även om det inte märks med tanke på mina sovtider =)

Detta mitt trehundrade inlägg vill jag skriva något speciellt (egentligen har det inget att göra med vilket inlägg i ordningen detta men det känns ju lite mer speciellt om jag låtsas det) så jag tänkte ta upp min syn på alkohol. Tänker bara börja med att jag inte har något emot att andra dricker, det är helt deras val men jag har något emot att andra inte klarar av att jag vill vara nykter (eller klarar av är väl en definitionsfråga men varför jag måste ha en anledning till varför jag inte vill dricka men de måste inte ha någon för varför de dricker)

För det första så har jag av olika anledningar inte varit ute så mycket. Jag har aldrig tjuvdruckit utan att mina föräldrar visste om det, jag har aldrig varit full och så vidare. Att jag under hela min uppväxt har varit avskild från alkohol tror jag har en stor del i att jag nu inte ser någon anledning till att dricka. Sedan har jag varit med om att personer i min närhet har förändrats så pass mycket till det sämre att jag fått dåliga erfarenheter av det.

Så enligt mig så finns det två anledningar till att man dricker, att det är gott och att man vill komma bort från verkligheten. Om det är för att man vill glömma eller bara få bättre självförtroende spelar ingen roll för jag tycker att båda är en verklighetsflykt. Så, jag tycker inte om alkoholsmaken och jag kan inte se anledningen till att jag skulle dricka bara för att vänja mig vid den och börja tycka om den. Det finns så mycket annat som jag hellre dricker så varför vänja mig vid något som jag tycker är äckligt? Och det andra, ja det finns flera tillfällen då jag hade velat ”dränka mina sorger” men då föredrar jag nog att gå till psykolog. Och att dricka för att stärka sitt självförtroende, om jag inte vågar göra något när jag är nykter tror jag att det skulle passa sig att göra det. Visst är det vissa saker som jag kanske borde satsa på men då tycke rjag att det är bättre att jag tar mod till mig än att dricka.

Det jag inte gör nykter tror jag inte att jag borde göra alls. Och vad är det för mening om jag när jag har druckit vågar prata med en viss person om jag inte vågar göra det nykter? Sen har jag väldigt svårt att se mig tappa kontrollen. Jag tycker att det är obehagligt och det är inget jag gör frivilligt. Att ha minnesluckor är inte min grej. Sen får jag baksmälla om jag äter för mycket godis så om jag skulle dricka kan jag bara gissa hur jag skulle må dagen efter och jag tror inget i världen skulle vara värt det.

Jag kan inte säga att jag någon gång kommer börja dricka men just nu känns det långt bort. Det enda jag önskade var att andra inte tyckte att jag var så obekväm bara för att jag inte vill dricka. Jag är inte den som är sen att haka på upptåg och jag älskar att dansa, även om jag är nykter. Plus att vem ska annars minnas allt skoj som hänt dagen innan?

Jag är så fascinerad över allt som blommar och slår ut. Visste inte ens att det fanns såhär många olika sorters blommor här. Vackert är det men lite tråkigt att det stormar så att alla blad försvinner. Regn och rusk gör det inte heller bättre då blommorna bestämmer sig för att dra ihop sig. Liksom folket.

Men det är kul att se vilken aktivitet det blir bland grannarna när solen kommer fram. Det är som i en myrstack för alla pysslar i sina trädgårdar, bygger och rensar. Känner mig inte lite duktig dock…

Morgonens första solstrålar letade sig fram över horisonten vilket fick trädens lövverk att skimra. Det spröda morgondiset steg långsamt upp från marken likt ett väldigt djur som långsamt reser sig efter århundraden av sömn. Ett ensamt moln svepte fram över den rödfärgade himmelen påhejad av en sval bris, lika lätt som en fjäders smekning och trots allt det vackra omkring mig kunde jag inte känna glädje. Det mörker inom mig kunde inte förjagas av den annalkande dagen, glädjen väcktes inte ur sin sömn och sorgen skingrades inte av brisen.

Jag kände inte kylan från det daggvåta gräset mot mina ben, jag kände inte solens strålar smeka mitt ansikte och vad spelade det för någon roll? Jag brydde mig ändå inte om det. Den känsla som hade uppfyllt mig var större än jag kunde ta in. Långt mycket större än någon någonsin skulle kunde ta in. Den överväldigade mig, tog ifrån mig min förmåga att tänka, att känna och att röra mig. Jag försökte värja mig, stänga den ute men den passiviserade mig. Var den kom ifrån och vad jag egentligen kände vet jag inte. Var det sorg, var det saknad, smärta eller vrede? Eller var det något mycket större?

Trots att jag levde ett liv fyllt med kärlek och glädje, hade jag inom mig detta enorma svarta hål som när som helst kunde sluka mig. Det var som om jag ständigt stod vid en klippkant. Ett enda felsteg och jag skulle slungas ut över kanten och falla och falla i all oändlighet. Vad var det jag flydde från? Mitt förflutna? Min framtid? Mig själv eller andra? Och var det ens en flykt eller ett försök att hålla huvudet över vattenytan.

Men lika obevekligt som tidens gilla gång började solvärmen tina upp mina frusna ben, torka upp nattens dagg och väcka småfåglarna i träden som stämde upp i morgonens första sång. Och liksam alla dagar tidigare lät jag universum uppfylla mig med den kraft jag behövde för att klara av ännu en dag och likt en bok när man byter blad övergick natten till dag.

Trots ett riktigt tråkigt väder fanns det fina saker att fota. Mysig med promenad med Luva så här på morgonkvisten.

Så ruskigt ovillig Luva är att sitta modell. ”Finns det någon möjlighet att jag kan få sjunka genom jorden och dö? Om jag inte låtsas om dig kanske du försvinner.”

Alla träden står i full blom och jag är fascinerad över hur vackert det är ute.

Det bara regnar och regnar men fint är det med de små vattendropparna på bladen

Var bara ute och skrittade Plässevägen med Valli idag eftersom hon vaccinerades igår. Hon var som vanligt pigg och glad och på väg hem tyckte hon att om hon nickade med huvudet måste man springa samtidigt. Lilla bus!

Trodde att jag hade hittat ett efterlämning för förr tills jag såg hänglåset på brunnen…

Tycker att dessa träd är så magnifika! Önskar verkligen att jag kunde ta en bild som fångade det!

Luva sitter mycket motvillig modell. Så motvillig att hon kollar åt andra hållet och låtsas inte om att jag försöker få henne att se åt mitt håll.

Är dessa den blå motsvarigheten till vitsippor? Väldigt vackra i alla fall

För er som inte redan vet om det så bär jag en ögonprotes på höger öga sedan typ sexton år tillbaka. Allt det är en helt annan historia men jag tänkte att man kanske börjar undra varför jag är så intresserad av protestillverkning annars.Om det mot förmodan nu är någon som råkar ha en ögonprotes i glas vill jag bara säga att det finns så mycket bättre alternativ att få!

Egentligen borde jag hoppa över de första åren då jag hade protes i glas eftersom det bara finns dåligt att säga om dessa. Men eftersom jag är lite smått förtjust i att tracka ner på saker så tänkte jag ta upp hur dåliga jag tycker att de var. För det första så fanns de inte i min mörka ögonfärg eftersom alla ögonproteser i glas är gjorda i förhand men i olika färger och storlekar, bara det att de är anpassade till västerländska ögon… Men det var inte det något större problem egentligen (utom att det inte är så kul att ha två ögon i helt olika nyans om man inte behöver) men det faktum att passformen var si sådär är inte så trevligt. Jag i mitt fall hade stora problem med att jag inte kunde blunda med min ögonprotes och fick ta ut det varje natt och att det rann.

Vår granne på den tiden brukade sitta barnvakt åt mig och en kväll då hon hade nattat mig och själv satt och säg på skräckfilm kom jag in i rummet, tog ut min ögonprotes och la det i ett vattenglas bredvid henne med orden ”Anna, du glömde ta ut mitt öga”. Jättekul för henne att sedan sitta där med glaset vid sig Kommer själv inte ihåg historien men har fått den berättad för mig ett antal gånger. Kan ju tillägga att vi bodde mitt ute i ingenstans på den tiden (och pappa bor fortfarande kvar där)

Jag vet inte riktigt hur länge sedan det var då jag bytte till en ögonprotes i akrylat (har lärt mig vad det är gjort av för bara några dagar sedan). Vet inte riktigt heller varför vi bytte men jag är nu innerligt tacksam att vi hittade eller blev skickade till Micke som nu har Protesteknik i Norr. De ögonproteser som han och andra med samma jobb skapar är anpassade efter varje enskild person och byts ut allt eftersom ögonhålan ändrar form och det riktiga ögat ändrar färg. Det är ganska fascinerande att lära sig och jag har ju även fått följa Mickes utveckling. Många göra om och göra rätt. Men han är ändå den bästa och trevligaste som jag hittills har träffat och vi har ju känt varandra i rätt många år nu.

Nu senast idag var jag på Ansiktsprotetiska kliniken i Malmö (omöjligt att komma ihåg namnet och nästan omöjligt att uttala) för putsning men det slutade i att vi började på att nytt öga. Roligt att träffa andra som jobbar med det (har ingen aning om vad de kallar sitt jobb) eftersom jag faktiskt har varit inne på att detta skulle kunna vara ett framtida jobb för mig. De gör ju inte bara ögon ute också öron, näsor, fingrar osv.

För mig är detta inlägg inte ett sätt att få uppmärksamhet och varför jag har valt att inte skriva om det tidigare är att det är så många som verkar intresserade med tycker att det är äckligt och inte kan hålla sig för att säga det och det är inte så kul att få den kommentaren. Att ha protes är vardag för mig och alltså inget konstigt eller äckligt utan bara naturligt. Såklart tar jag illa upp när någon gör grimaser eller vill att jag ska tex ta på ögat bara för att jag kan. Men jag blir också glad när någon visar ett uppriktigt intresse och jag berättar gärna om det jag vet.